Valborgsmässoafton 2011

Det ligger en känsla av förväntan i att ljuset omkring oss ökar

och att vinden blir varmare. Snön försvann med rasande fart

och bruset från bäckar och vattendrag fyller våra öron med

vårens musik.

Många av våra näsor pekar helt plötsligt rakt ned i jorden och

våra fingrar bara måste röra om i den svarta mullen och stoppa

ned frön och lökar. Rensa, ordna och plantera. Många

generationers nedärvda beteenden får sitt naturliga spelrum.

Det gör våren till en tydlig och många gånger spännande

brytningstid, speciellt för oss som bor långt upp mot nordpolen.

Våra årstiders skarpa växlingar är naturens givna signaler om

att förändring är på gång.

Till skillnad från våra europeiska bröder och systrar närmare

medelhavet som har större möjlighet och förmåga att ta dagen

som den kommer är vi som bor i Norden starkt präglade av att

allt ska vara i ordning och under kontroll.

Jag tror inte att det enbart har med våra Lutheranska

värderingar att göra utan även om att om vi inte haft ordning

och kontroll hade vi förmodligen frusit ihjäl under något av de

föregående århundradena. Nu känns inte den faran längre lika

reell men vår mentala modells fokusering på ordning och

kontroll härskar fortfarande lika starkt.

När ens mentala modell är inställd på ordning och kontroll

känns förändringar påfrestande och i många fall skrämmande.

Kokta grodor

När vi lever mitt i ett skeende kan det vara svårt att uppfatta och

förstå vilka riktningar förändringar har och vari de består.

Det hade varit extremt stor efterfrågan på bensin under

påskhelgen i Tyskland och en Esso-mack utanför Stuttgart hade

höjt priset till 9,99 EUR/liter vilket motsvarar 90 kr/liter. Macken

ville signalera den stora efterfrågan med sitt

uppseendeväckande beslut. Prisförändringen var mycket tydligt

skyltad. Polis kallades till platsen av arga kunder som tankade

sina bilar utan att de förstått att det nya priset var priset.

Kunderna fick vackert betala. En kund fick alltså betala

motsvarande 3800 kr för 42 liter bensin.

Denna händelse fick mig att tänka på par av våra

inlärningshandikapp. Det ena handlar om vår fokusering på

enskilda händelser som förklaringsmodeller för komplexa

förändringar. Vi försöker ofta förklara processer och skeenden

med att använda enskilda händelser som förklaringsmodeller.

Egentligen handlar det om långsamma smygande förändringar i

dynamiskt komplexa samspel där vi inte kommunicerar och ser

helheten och samtidigt underskattar vår egen roll i det som

sker.

Vi behöver nämligen lära oss att se det andra

inlärningshandikappet ”den kokta grodan”.

En groda som läggs i kokande vatten anar faran och försöker

hoppa ur grytan innan det är för sent (en plötslig händelse)

medan en groda som läggs i ljummet vatten tycker det känns

behagligt. Om vi sakta ökar värmen blir grodan dåsigare och

dåsigare och när temperaturen blivit tillräckligt hög har grodan

tappat förmågan att hoppa ur grytan i tid. Den dör.

En sak är säker: Den ekonomiskt och miljömässigt tillgängliga

oljan kommer att ta slut.

Frågan är hur kokta grodor vi kommer att bli på den resan? Hur

sent kan vi starta den nödvändiga förändringen och ändå hinna

fram i tid? Eller ska vi våga vara mindre reaktiva och mer

proaktiva?

Vision

Jag tror att förändringar och brytningstider behöver visioner.

Och då menar jag riktiga visioner som har karaktären av mål

och som förstår att ett medel kan aldrig vara något annat än ett

medel. Med det vill jag säga att pengar aldrig kan bli något

annat än ett medel hur mycket vi än matas med budskap om

motsatsen.

En vision behöver inte vara realistisk men den får inte vara en

inte-vision. En inte-vision är när en vision handlar om att något

helst inte ska hända.

T ex vill vi inte ha massarbetslöshet, vi vill inte förstöra vår miljö

och vi vill inte ha kärnkraftsolyckor. En inte-vision är många

gånger självklarheter.

En inte-vision lurar hjärnan att sluta tänka på vad vi faktiskt vill.

En inte-vision är lite som när det är viktigare att inte göra fel än

att göra rätt.

När du möter människor som är mer upptagna med att inte göra

fel hellre än att de försöker göra rätt, leder det många gånger till

att vi dränerar oss på energi och våra ambitioner eroderar.

Jag tycker att visioner som bygger på karaktärsdrag som

måttfullhet, ödmjukhet, ärlighet, rättvisa, tålamod och

helhetssyn känns nödvändiga och högst eftersträvansvärda.

Men de är ack så svåra att komma fram till.

Våren är förändringens tid och därför en lysande tid att skapa

egna visioner och kanske dela dem med andra.

Och passa på att stoppa fingrarna i jorden och njut. Ibland

tänker man klokare tankar då.

Avslutningsvis vill jag citera Nelson Mandela som satt 27 år i

fängelse innan han blev Sydafrikas förste demokratiskt

folkvalde president där hela befolkningen hade rösträtt.

Han sa ”Det finns inget stort i att förminska sig själv.”

Tack ska ni ha och ha en riktigt trevlig valborgsmässoafton och

ljusnande framtid.